Är det en svaghet eller en styrka att även fast man är sårad och ledsen fortsätta att försöka visa hur stark man man är?  Det är som att titta på en karta och förstå den, men ändå inte veta åt vilket håll man ska gå för att hamna rätt.

Hade första gympalektionen idag. Fotbolll och innebandy! Vilken mardrömm för boll och klubb-rädda jag! Jag började sakna våran spec-uppdelning som våran klass hade i 9:an, där tjejerna höll sig på ena sidan av hallen och killarna på den andra. Då var till & med fotboll kul.

Imorgon är det fredag, gud så förbannat så skönt! Men tror knappast att jag får sova ut ordentligt vilket jag verkligen känner att jag behöver. Mamma och pappa ska nämnligen fara till luleå imorgon efter jobbet och sen kommer dom hem på lördag kväll. Dom har anlitat mig och Micke som barn och hundvakt. Och eftersom att ungen vaknar tidigt och Bilbo vill ut och pissa så lär man knappast få sova ifred...Usch.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig, men jag är så otroligt trött hela tiden! Då menar jag hela tiden. Även om jag går och lägger mig när jag är trött, vilket ibland kan vara redan vid 9 så vaknar jag och är fortfarande lika trött och mosig. Okey, jag är duktig på att somna i soffan. Men nu slår jag rekord, förra veckan och helad en här veckan har jag somnat där så fort jag lagt mig där, och det är väl runt 19.30 kanske. Poff så sover jag som en sten coh vaknar inte av att mobilen som ligger brevid mitt öra ringer eller att jag blir sms-bombad. Jag vaknar några timmar senare av att mamma eller pappa står och ruskar i mig eller nästan skriker mig i öronen. jag vandrar sedan nästan i sömnen upp till sängen och hinner nätt och jämt få av mig kläderna innan jag sover igen.
Så har det hållit på hur länge som helst nu...och det är tamejfan inte normalt!!! O_o