Känner bara för att skriva att jag alltid finns här för er. Kommer aldrig svika er på något sätt! <3 jag älskar er alla så otroligt mycket!

Kände bara för att skriva det.. varför vet jag inte. Det var nog en av mina vanliga impulsgrejer som jag får för mig att göra  ibland.

Hahaha annars så sopade jag banan med åman idag, lurade henne som bara fan.

Usch. Har migrän i ryggen och ryggskott i magen! Inte kul..

Haha, jag har ialla fall fått veta vad för ämne vi har på vårat nationella i svenska. " Nattliv " säkert hälften av alla i klassen tolkade det på ett perverst sätt. Är ni förvånade?! nej knappast när det gäller oss.. Kunde ju gissa det!

För övrigt så har jag börjat läsa en bok som heter " Hur kär får man bli?"

Man kan säga att det är ett svenska jobb, eller ja, det är ju det. Vi fick välja mellan flera stycken böcker. Givetvis så valde jag den som vekade bäst. Man får inte vara dum´.

Jag vill skriva nå, men inte har så mycket at dela med mig av för tillfället så kan ni få läsa om vad min bok handlar om. En typisk ungdoms bok.

" Om inte om vore, tänkte jag. Om inte om vore skulle jag bli kär i Adam. Hur kär som helst. Blossande, vanvettigt gnisterkär. Ursinnigt sprängförälskad. Men nu var ju om.

Och bara själva tanken på att bli kär i Adam var totalförbjuden, straffbar, ohygglig och fruktansvärd. Ändå tänkte jag den. Ändå fladdrade kolibrin där inne. Trots att om var."

Här finns det omöjliga valet mellan bästisen och kärleken.

Här finns också de vuxnas konflikter, och under alltsammans det stora problemet att kunna säga som det är innan det är försent.

Motgång är en del av livet. Den kan inte kontrolleras. Men vad vi kan kontrollera är hur vi reagerar på den.

Snart dags för det första nationella provet..nervöst som satan, i svenska läs eller skrivförståelse tror jag det är. Fan vad nervös jag kommer vara när vi har nationella i matten...

Jaja, orkar inte skriva om det.

 För övrigt så flydde alla mina få funkande hjärnceller idag, dom flydde typ till kina i vildaste panik. Herre gud..jag blir fan inte klok på dig människa! Om jag kunde ge dig ett enda jävla råd så skulle jag säga nå om att du skulle tjäna ganska bra på att lära dig att prata och vara social, och lugna ner dig lite på det fysiska hållet.

Inte undra på att du blir så satans blyg när det är mycket tjejer runt omkring dig. Du vet ju inte vad du ska prata om, eftersom att du aldrig pratar. Använd munnen istället för nå annat.

Fattar du vad jag menar madde!!!?? - den där jävla fjäderprydda saken är läskig.

Måste dela med mig av en bra låt som åman tipsade mig om :D

Fast jag inte sett dig på så länge
Tänker jag på dig ibland
Det var nånting som fastnat på mig
nåt som aldrig helt försvann
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

Fick jag spela om partiet
Fick jag chansen en gång till
Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

Alla klockor, körer
Alla himlens orglar skulle varit för oss
Alla trummor och trumpeter
Alla sagor, alla under
Allt på en och samma gång
Fanfanfan det skulle varit du

Fast det var så kort romans
var det nåt jag borde ha förstått
Såna chanser kommer en gång bara
Aldrig att dom kommer två
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

Hur ska jag beskriva dig..? Finns nästan inte ord.  

Du är en otroligt snäll, trevlig och social människa som har humor, och nästan bäst av allt! Man kan prata om precis vad som helst med dig. Allt som man tycker och allt som man tänker bara flyger ur mig så automatiskt när jag pratar med dig. Helt naturligt bara, inget känns på det minsta sätt konstigt eller obehagligt, som det kan göra ibland när man ska prata om allvarliga saker med en annan människa. Så blir det inte med dig..  

Det känns liksom skönt att veta att du finns där och lyssnar.

Du ska veta att jag finns här, oavsett vad som än händer.

Vi har ju våra likheter du & jag ;)

Idag..jag lovar. Jag ska inte skriva nå långt inlägg. Jag orkar helt enkelt inte, inte för att det har med orken att göra, för hur jag än gör så blir alla inlägg lika långa. Jag har ingen hejd, så förlåt.

Hade innebandy idag, kulkul. Eller så inte..

Gud, jag orkar inte skriva om hur dagen har varit eller om vad jag har gjort.

Stannade iaf i jokkmokk för att vara med madde (<3)

Annars så sitter jag här och håller på att frysa ihjäl mendans jag dränks av  tankar, allt bara snurrar runt. Vet inte riktigt  vad jag tänker på,..så ingen ide att ni frågar. Jag vet ju att ni är nyfikna ;)

I det ögonblicket var jag inte ens i närheten av den människa jag en gång varit. Inte ett spår fanns kvar av den mantel av mänsklighet jag lyckats svepa in mig själv i.

Hade inga ideér om vad jag skulle blogga om. Så jag frågade Sofi (<3)

Fick massa bra förslag, som till exempel: Vänskap, kärlek, vardagar, framtiden, porjus, jokkmokk,&saker som lyser upp min vardag. Orkar inte skriva om allt, så jag tar det jag tycker är viktigt.

Ljusen i min vardag: Även om solen skiner och det är varmt, så kan det kännas som om man är omsluten av ett oändligt mörker, ett mörker fyllt med kyla och hat.

Vid såna tillfällen behöver man sina vänner. Vänner som alltid ställer upp och stöttar en, vänner som bara finns där, lyssnar och ger goda råd, vänner som fångar en när man faller, vänner som bevarar hemligheter och vänner som man alltid kan ha kul med.

Det är inte alla som har så underbara vänner som jag! Som har allt det där. Ni är för underbara! Om ni bara visste hur högt jag värderar er.

Det går inte att beskriva hur lyckligt lottad jag är, som har er. Allvarligt talat, jag älskar er! Ni vet vilka ni är.

Kärleken: Hur beskriver man kärlek? Ett så stort begrepp som omfattar så så mycket.

Det kan gälla kärlek till vänner, familjen eller en flick/pojkvän.

Kärlek är nog bland det bästa man kan uppleva.

Kärlek..det bara lyser om ordet. å utidan så är det täckt med glädjeämnen och energi. Men under ytan så gömmer sig också svek och smärta och sorg.

Det är som en drog, man blir beroende och kan inte klara sig utan den.

Man blir pigg och glad, arg och ledsen.

Kom just på hur svårt det är att skriva om något som betyder så mycket. Man kan helt enkelt inte beskriva allt i ord. Det går bara inte..

Porjus/Jokkmokk :  Porjus..det är svårt men ändå så enkelt att beskriva.

Att bo här är som att dansa utan musik..

Det händer inte så mycket..Då & då inträffar något som sätter porjus på kartan. Något som får alla att drabbas på ett eller annat sätt. Folk här blir ofta chockade och lever som i trans under några dagar. Oftast bara tragiska händelser..så det är ju inte bra. Annars så är det bara Fallens dag som lockar hit folk, och då är det ändå inte mycket folk här.

Så för mig är det alltid en slags befrielse att lyckas ta mig till Jokkmokk, i annat fall än när jag ska till skolan då såklart. Alla kompisar finns ju där (de flesta iaf) Där ser man ialla fall tre bilar i timmen istället för tre om dagen. Även om skillnade inte är stor så märks den. Det tycker nog alla som bor i

den här hålan, även om Jokkmokksborna kan ha lite problem med att förstå varför vi vill till jokkmokk.

För övrigt så hade jag ett långt och roligt samtal med " Den som inte ska nämnas vid namn" igår. Måste bara säga att jag vill kalla dig för Maja ;)

Men det ska jag inte. Tack för att du var social! Kulkul.

 Nej nu jävlar får det här räcka. Orkar inte skriva nå mer.

Looking in your eyes I see a paradise
This world that I found is too good to be true

Känner mig lite vild i veckodagarna, är det verkligen lördag redan?

Jaja..det är nog det, får lita på vad folk säger.  

Har varit i Gällivare idag med mamma, vi skulle köpa lite paket åt bror min. Den lilla rackarn fyller ju snart fyra..herre gud, så stor han har blivit. Det känns ju inte som om han redan är så gammal.

Tiden bara rusar förbi utan att man märker det, det går för fort.

Sitter här i mina funderingar igen, som enligt mig kan vara ganska så intressanta,knasiga och kloka, och ibland helt tokiga och fullständigt ja..jag vet inte vad.

Som vanligt så vaknade massa minnen till liv. Den här gången ifrån den sommaren då jag var tillsammans med Jeppe,  ja vilken sommmar det nu var. Det har jag förträngt. Jag och Åman har försökt komma fram till det flera gånger, men utan någon större framgång, men jag är ganska säker på att det var sommaren mellan 7:an och 8:an.

Varför drar jag upp det?! Det är ju helt ointressant.

Jag skulle ju skriva om den gången när jag och Åman var i henne stuga, och om den natten när vi satt i bagarstugan.

Vet inte hur mycket klockan kan ha varit då, men vi tassade ut ifrån deras stuga för att inte väcka hennes föräldrar. Vi gick ut på stigen som leder mot dasset, och alla andra olika små hus. Bara gick där i total tystnad och sen in i bagarstugan. Där satt vi och pratade om allt, precis allt.

Sen ringde vi för att prata med Jeppe, som vid det laget måste ha varit hos sin farmor och farfar, det kan ha varit det gången då han fick upp en gädda som han halshögg, slet ut hjärtat som fortrande slog och tog ett kort på det? Har jag rätt?! Eller minns jag fel..jag vet inte.

I vilket fall som helst så pratade vi tre en stund, medans jag och åman vandrade runt i bagarstugan. Kommer ihåg att hon visade mig ett par nakenbilder som hennes far och Roggan hade hängt upp i taket för länge sedan, på den tiden när som var små. Bilderna var något blekta nu.

Sen satte vi oss på den bruna träsoffan, sa hejdå till jeppe och slog på radion som stod i fönstret. Eftersom att det var mitt i natten så spelades bara lugna låtar som nattugglor önskat. En av dom var Elvis Presley - Love me tender.

Skratta inte, men vi satt och storgrät. Den var så fin.

Vi kan ju skylla på att vi var övertrötta och lite..ja. Jag vet inte. 

Kommer också ihåg när vi var ute och gick mitt i nätterna efter grusvägen, pratade i telefon, lyssnade på musik och bara hade det mysigt.

Dejt med myggorna kan man ju kanske säga..

Minns speciellt en gång när din far sa åt oss att torka av Mixi om tassarna innan vi släppte in hon. Var det inte precis det vi glömde att göra?

Så när vi vaknade på förmiddagen följande dag var hela golvet fullt med torkade lertassavtryck.

Hahaha, det var så kul. Din far trodde att vi tjuvrökte och tog knark när vi var ute och gick. Men icke!

Måste bara lägga ut låten..<3 Så många minnen.

Åman - mina minnen med dig försvinner aldrig<3

Fick nå sinne på att lägga ut en massa dikter, inga jag skrivit själv.  Men jag fick bara lust. Smörigt ocg drygt. Jag vet! Men ändå. Endel..särsklillda meningar..jag gillar dom.

Det finns ett hål i mitt hjärta.
Hur ska jag bli kvitt denna smärta?
Jag såg dig försvinna, trodde jag dig aldrig mer skulle finna.
Den korta stunden vi fick, var över på ett kick.
Jag drömmer om dig på natten, tårarna bildar små sjöar med vatten.
När vi vinkade adjö kändes det som om jag att jag skulle dö.
Tårarna rann vår kärlek var sann.
Allt sedan den dagen får jag alltid ont i magen när jag hör vår låt, min kudde den blir alldeles våt.
Dina kyssar var så ömma, dig ska jag aldrig glömma.
Så länge jag lever, så länge jag finns, finns du i mitt hjärta.
Dina sista ord glömmer jag ej, när du sa att du älskade mig.
Du grät en tår sorgen satte sina spår..

När ditt inre gråter och allt kännas tomt
när vännerna sviker och allt gör ont
när hjärtat plågas av varje slag
när du tror att det aldrig mer ska bli dag
när natten är mörk, frukta ej
jag är alltid här för att leda dig
livet är svårt och allt kan kännas kallt
men jag lovar att jag offrar allt
för du ska aldrig gråta tårar av blod
det kallas vänskap, inte mod.

SKUMT! Alla är söta små kärleksdikter..det är vanligt. Det känns lite smörigt, men fick bara lust. Så vafan, bjuder på en gammal goding. Alla är ju utnötta, men vafan. jag orkar inte bry mig.

No boy - no love,
No love - no sex,
No sex - no children,
No children - no school,
No school - no teacher,
No teacher - no problem!!!