Jag har just insett hur beroende jag är av datorn. Den tjorvar skitmycket och kommer förmodligen att krascha sönder vilken minut som helst. Jag insåg då att jag kommer förlora kontakten med omvärlden! Hemska tanke... Jag känner mig smått deprimerad alltså. Nu har jag den i nå skitkonstigt läge och det är ett under att det funkar när datorn inte ens ville starta upp...

Micke lovade att kolla på den när han kommer hit, men han tror att den kommer krascha!! Åhhh...jag vill inte  :S

Så, ja. Blir jag osynlig på typ msn och facebook så vet ni nog vad som har hänt..

Alltså, jag kan inte föreställa mig ett liv utan datorn!! Vad ska jag göra på dagarna egentligen. Usch vad jag hatar att bli beroende på det här sättet...

Nu ska jag göra annat och hoppas på att den inte krascahar och att den " kryar på sig " istället :) Men knappast...

Puss & kram

Jag måste lära mig samiska! På momangen!

I helgen var jag i Karasjok med Micke och hans familj, hans näst äldsta kusin tog konfan så vi var ditbjudna. Jäklar vilket jippo en konfa är där om man jämför med den i sverige...hoff. Nåja, alla där pratar samiska och norska. Jag satt som ett fån och fattade ingenting. Jag kände mig ganska nollställd. Men det var kul ändå.

Jag har kommit på att jag aldrig ska flytta åt det hållet. Vägen mellan Kautokeino och karasjok var det värsta jag någonsinn har åkt på. Smal, kurvig och backig väg. Hipps vipps så kom det en lastbil från ingenstanns och helt plötsligt så satt jag och försökte ta mig bakåt...det gick inge bra. Jag försökte typ klättra bakåt, jag blev så panikslagen varje gång vi mötte en...

Nåja, nu är jag hemma och lever och mår hyffsat. Var på dåligt humör idag i skolan, varför vet jag inte. Jag antar att det är för att..blablablalbla! Så de så!

Nu ska jag äta och sen ska jag ut och promenixa med Ebba och hunden :)

Puss :)

Ja, jag kunde inte hitta på någon bra rubrik så jag tog dagens datum. Jag har definitivt inget att skriva om, men jag skriver ändå! Varför, ja det kan man ju fråga sig. Antagligen för att jag har grymt tråkigt och vill dra ut på tiden ännu lite till så jag slipper jaga dammråttor och springa runt med svabben.

Vad har hänt idag? - Absolut ingenting. Omvårdnads hela dagen, just nu håller vi på med lagarna åde. Jag kan säga på rak arm att det är nog det tråkigaste och det mest ointressanta vi har sysslat med, än så länge. Annars så har jag varit hos tandläkaren och fått några tänder dränkta i äcklig banankräm, det ska tydligen vara bra. Vår sista lektion var bara 20 minuter,  och det ska man inte klaga över! Jag kan inte låta bli att tycka om våran nya lärare när hon låter oss sluta så tidigt. Sen hade lite tid att slappna av innan jag skulle iväg till barnmorskan för att ta andra sprutan mot livmoderhalscancer. Moa följde med som moraliskt stöd, ganska kul med tanke på att det är hon som är spruträdd!

Resten av dagen spenderades i soffan med Moa och pojkarna :)

Micke kom äntligen hem idag! Det är gilla på facebook.

Livet är en dans på rosor men det är en dans med svåra steg!

Farfar, jag saknar dig så galet mycket just nu<3

Jag sov på saken när jag åkte buss hem idag, och när jag vaknade så slog det mig! Det var precis som om någon knockat mig med en tegelsten. Så uppenbart var det!

Jag har lättare att umgås med killar än med tjejer! Eller ja, i vissa fall känns det lättare och mer...naturligt?

Sen fick jag en till tegelsten i skallen och började tänka efter, att det beror helt på hur killarna ifråga är som person. Och givetvis gäller det tjejerna jag väljer att umgås med också. Jag ska inte klaga på dom tjejer jag umgås med nu, det är ju dom bästa man kan tänka sig<3

Men ändå -  ibland upplever jag att det är så otroligt mycket skitsnack tjejer emellan och så mycket onödigt klagande över hur man ska se ut och att man anser sig själv som tjock. Jag menar, hur ofta hör man inte i omklädningsrum att tjejer klagar över sina kroppar. Typ " Åh gud vad tjock jag är, kolla mina valkar. Jag måste banta! "

Direkt efter hör man kompisarna till den klagande stackaren " Åh nej, inte är du tjock, sluta klaga. Du är ju mycket smalare än mig! " 

Men seriöst, sluta klaga och gör något åt saken istället! Man blir inte smalare för att man klagar. Jag är så sjukt less på folk som hela tiden behöver bekräftelse om att dom duger, att dom är nog smala och snygga. Det är så drygt att hela tiden behöva övertyga folk om det, speciellt när dom fortsätter envisas om att dom tex är för tjocka, när dom i själva verket är smalare än en vandrande pinne!!!  

Så, idag alltså. När jag satt/halvlåg där i soffan med tre killar, varav två av dom är mina bästa vänner så slog det mig - det är så enkelt att umgås med dom.
Tack gode gud för killar alltså :)

Nu ska jag välja kläder till konfan i Norge som jag ska på i helgen :)

Nu sitter jag här igen och är återigen sysslolös. Eftersom att det sket sig med att fara till Jokkmokk idag så tog jag tag i ett arbete i hemsjukvården som skulle vart klar till veckan. Jag blev färdig med det och nu sitter jag här och har tråkigt.

Jag försöker att fundera ut vad jag ska göra i jokkmokk imorgon medans jag väntar på att få göra syntestet för körkortstillståndet. Jag slutar kl 13.00 och syntestet ska göras kl 17.00, efter det så måste jag vänta några timmar tills nästa buss går!! Ganske irriterande när man inte har nån speciell att gå till, micke är ju uppe i fjälls och alla andra...? Ja. det var just det som var problemet!!

Så, ge mig förslag på vad jag ska göra! Det enda jag kan komma på är att jag ska sitta på skolan tills dom stänger, sen gå till busstationen och vänta där, göra syntestet och sen gå...ja vars då? Tror att  busstationen stänger kl 17.00 Och bussen jag ska med går 20.05 Det kommer säkert sluta med att jag joinar nå alkisar på en parkbänk!

Här står jag, och vet inte vad jag ska ta mig till.  

Jag försöker att vara stark, jag försöker klara mig
Men sängen känns så stor här utan dig
Jag undrar hur du mår
Och om du tänker på mig nu
I mina tankar finns det bara du

Och jag vet, jag vet
Att jag inte fungerar utan dig
Men jag vet, ja jag vet
Att allting kommer ordna sig
Om jag får somna brevid dig

Dagen är okej, men på natten blir det svårt
Ensamneten slår emot mig så hårt
Jag klarar ingenting, och allt jag gör blir bara fel
Jag känner mig så obekväm och stel

Och jag vet, jag vet
Att jag inte fungerar utan dig
Och jag vet, ja jag vet
Att allting kommer ordna sig
Om jag får somna brevid dig

Och jag vet, jag vet
Att jag inte fungerar utan dig
Men jag vet, ja jag vet
Att allting kommer ordna sig
För jag får somna brevid dig

Murphys lag - lagen om alltings maximala jävlighet. Kan något gå fel så gör det de.

Känns som att exakt allt skiter sig just nu och går åt helvete. Inte var det bättre idag.

Vi åkte skidor på idrotten i full snöstorm, det är inte läge att ha mascara på sig då om den nu inte är vattenfast. När vi åkt färdigt och var tillbaka på skolan såg jag ut som en panda/tvättbjörn. Mascaran hade runnit ända ner på kinderna. Lagom kul! När jag skulle knäppa upp bindningarna på skidorna så klämde jag ena fingret, satan vad ont det gjorde och satan vad ont det fortfarande gör. Känner mig smått handikappad när jag knappt kan använda det. När jag gjort mig iordning efter idrotten så ringde jag mamma, tänkte att det skulle bli skönt att åka bil hem istället för buss? Givetvis så hade hon inte på mobilen...Så jag stannade hos Micke tills nästa buss gick. När jag sen for hem så snöade det ännu mer, jag såg knappt mina fötter när jag gick hem från bussen.. Vi kommer aldrig få sommar om det håller på såhär!!!!!! Kan det aldrig sluta snöa.....??

Nåja, om det nu nödvändigtvis ska snöa såhär mycket så kan man ju hoppas att vi inte tar oss upp från gården imorgon med bilen. Har man tur då så slipper man skolan..

Nå ialla fall,  senare på kvällen skulle jag ge min kära överpigga bror kvällsfika. Det blev verkligen grädde på moset och pricken över i.  Han spillde ut sitt oboyglas. Och jag lovar, om det var ca 2 dl i glaset så var det minst 7 dl på golvet och bordet sen!!!!

Utöver det så har jag huvudvärk nu.

Nog för ikväll. Pussar.

Vad är det man säger? Nostalgitripp?.. Sak samma, jag återupplevde gamla minnen och gamla tider igår när jag satt och läste i min blogg, jag började läsa från den dagen jag startade bloggen och arbetade mig igenom så långt jag orkade. Det slog mig då medans jag satt där och läste att jag har ändrat mitt sätt att skriva och vad jag skriver om. Då skrev jag om saker som berörde mig på ett eller annat sätt, det kunde tex. vara något som gjorde mig otroligt glad, arg, besviken eller bara ledsen. Saker som jag störde mig på, saker som var så otroligt orättvisa. Jag kunde skriva om personer som jag var kär i på den tiden eller bara beundrade, jag kunde helt enkelt sitta och skriva om alla känslor som irrade omkring i mig.

Jag började sakna alla gamla tider när jag satt där och läste. Jag fick en sån lust att bara kunna önska mitt tillbaka till vissa ögonblick, uppleva dom igen, känna det jag kände då & få chansen att göra saker annorlunda. Jag måste erkänna att jag saknar rätt mycket av det som var då..

Vem vet, jag kanske borde börja syssla med lite sånt igen, endast för att få ur mig allt jag går runt och tänker på men aldrig säger.

Nåja, jag får se hur jag gör :)


Puss & kram