Jag förstår allvarligt talat inte hur du kan acceptera att dom behandlar dig på det där sättet!?

Alla korkade ideér som dom har får du utföra, alla blir arga på dig för det och många tar dig för en idiot som man kan behandla hur som helst. Du är ju som en jävla betjänt åt dom!

Jag kan ju inte säga att jag känner dig så speciellt bra, men jag vet att du är värd så mycket mer! Du har ju alltid varit snäll och liksom visat dig mer mogen än de andra. Du har stuckit ut från mängden på ett sätt som jag gillar.

Så jag förstår ärligt talat inte..?! Kanske är det just det som de flesta i din ålder är rädd för. Att våga säga ifrån, att våga släppa taget om gamla vänner (?) för att skaffa sig nya. Och att bara ta saken i egna händer? Man är rädd för att bli töntförklarad och mobbad..?

Jag blir så satans förbannad bara..har sån lust att bara gå och prata med dig och säga vad jag tycker om det som dina sk. vänner gör mot dig!

Har du alls märkt det själv? Du kanske väljer att inte se? Du är väl bara för snäll..kanske lite rädd?!  Vad vet jag...

Snälla..hjälp mig att förstå det som verkar omöjligt. Men inget är omöjligt!

Tycker så synd om dig..vill bara hjälpa!

Och du kan ju glömma att jag vill ta tillbaka dig som vän. Största anledningen är att jag känner att jag inte kan lita på dig! Du borde veta det..

Jag orkar inte bråka mer. Det vore ju bra om vi bara kunde prata lite med varandra.. Men egentligen, till vilken nytta? Byn är liten och börjar man småprata lite så slutar det med att man blir vänner..
Är det alls någon idé?

People change.Things go wrong. Shit happens. Life goes on..