Nu var det ett tag sen jag skrev, jag har inte riktigt haft tiden.

Jag började jobba igår, känns skönare att ha något att göra på dagarna. Inte för att det rensar tankarna speciellt mycket, men det känns då bättre att gå där och drälla och göra lite nytta än att gå runt här hemma och drälla och inte göra nån nytta alls. Nåja, ibland går timmarna ganska segt där borta, och ibland rullar dom bara iväg utan att man hinner med.

Igår var vi och såg på Prince of Persia. Den var helt okey, faktiskt ganska bra! Men den påminnde om Aladdin på många sätt, det var väl lite dåligt kanske. Dom verkade ha fått inspirationen från den filmen.

Nu längtar jag bara tills jag får se Eclipse!!!! ;D

Jag och Moa gick ner till sporthallen för att träna, men vi vände typ så fort vi kom dit. Mitt träningssug var totalt borta och dessutom var det folk där, och lokalerna är ganska små. Så vi sket i det.

Jag tänker på dig hela tiden. Jag saknar dig varje sekund. Utan dig känner jag mig inte hel. Jag vill ha dig här så obeskrivligt mycket..

Jag älskar dig Parinya<3

Allvarligt, 3 månader! Det har inte ens gått 2 veckor och jag vet inte vad jag ska ta mig till..

... när jag hörde Daniels tal till Viktoria idag på reprisen. Det är nästan pinsamt att erkänna, men det var så satans gulligt!

Jag sitter vid den bärbara just nu, jag har lyckats koppla över internetsladden från den stationära så nu har jag snabbare internet här. Jag känner mig riktigt stolt över mig själv, fast jag hade ju inte klarat det utan Parinya som beskrev hur jag skulle göra, detalj för detalj i via telefon igårkväll. Nu har jag ialla fall MSN på lilldatorn. Najs!

Jag sitter just nu och hoppas på att Parinya ska logga in, jag är så nyfiken på om den lilla camen som sitter inbyggd i datorn funkar. Om den nu skulle göra det, och om den inte är helt värdelös så är det jävligt bra. Men med tanke på Murphys lag, lagen om alltings maximala jävligthet - kan något gå åt helvete så gör det de! så hoppas inte för mycket på att det ska funka, för då blir jag bara jättebesviken om det nu inte skulle göra det.

Det vore ju till fördel om Parinya kunde vara inloggad.. Jag sitter här och funderar på om jag med tankekraft kan nå honom och be han logga in! Än så länge har det inte funkat..Men jag tänker inte ge upp hoppet :)

Imorgon är det bio i gällivare - Prince of Persia! Vill se vill se. Några dagar senare är det..... * trummvirrvel * Eclipse!!!! Hoppas hoppas hoppas att vi får tid till att åka in och se den ;D  Jag vill så gärna :)

Bara hålla tummarna och hoppas att gud är på min sida.

Jhar ingen aning om vad jag ska göra resten av dagen, jag är supersugen på att slötitta på New Moon, men det är bara ett problem. Den har jag på stordatorn, och ljudet på den har fuckat upp sig totalt så man hör ingenting. Nu är det säkert någon som tänker.." har hon vridit på ljudet? Kollat alla sladdar? " Och tänk för att det har jag! Det funkar ändå inte... Deprimerande. Och jag har heller inget USB minne som är nog stort för att föra över filmen till den här bärbara. Det finns säkert andra sätt att göra det på, men dom känner inte jag till. Så jag får helt enkelt hitta på något annat att sysselsätta mig med.

Saknar min Parinya, han som kan få det svåraste att kännas lätt<3<3

Allt känns så mycket bättre nu, det blev genst bättre när jag fick gymma lite. Jag kom på att det är ett väldigt bra sätt att skingra tankarna från saker och ting, inte för att jag hade något att skingra undan men det var skönt att komma hemmifrån ett tag.
Jag måste ha varit mer träningssugen än vad jag själv vetat om, för när jag väl var där så kände jag mig supertaggad så jag körde ett rejält pass.

Pratade med älsklingen för en stund sen, kändes skönt!<3

Nu sitter jag och väntar på en film som snart börjar på 3an, Georgia rule med LIndsay Lohan. Kan vara bra :)
Nu ska jag kramas med hunden, han ligger på golvet och  låter som en gris och är jätte gossesjuk, haha söt :)

puss & Kram

Vad bjuder den här dagen på, förutom mitt dåliga humör som kom från ingenstanns? Tja, inte äre väl nå mycket som händer. Det enda speciella är väl att vi ska grilla till middagen som jag har tjatat om. Hoppas bara mina päron håller det.

Jag vill bort, jag vill  härifrån till ett ställe där jag kan släppa allt och koppla av, det verkar vara omöjligt i det här huset! Vad jag än gör, så hör jag mammas tjatande stämma, alltid är det något.

Jag blir galen, och saknaden efter parinya gör det hela inte bättre. Det river och sliter överallt. Det smärtar.

Jag saknar den varma famnen extra mycket just nu, jag vill gömma mig i den och bara stanna där och känna tryggheten...

Jag har inget att göra, jag vill faktiskt inte göra något. Jag vill bara ligga ner, lyssna på musik och stirra ut i tomma intet. Men som sagt, i det här huset går det inte utan att mamma eller pappa ska få vansinnesutbrott på mig och börja skrika.

Jag funderar starkt på att dra ner till gymmet nu, det hade varit skönt.. bara komma bort ett tag och få vara ifred.

Jösses, det här trodde jag inte om mig själv! Det är tredje gången den här dagen som jag skriver. Och vad skriver jag om egentligen, inget vettigt. Jag gnatar på om hur mycket jag saknar alla och vad jag gör under dagarna. Vilket inte är så mycket, jag skyller det på att jag bor i hålan Porjus. Byn som Gud glömde.

Det måste ju vara ganska ointressant att läsa alla inlägg om hur mycket jag saknar den och den personen och bla bla bla. Men jaa, så är det. Jag saknar dom och jag känner att jag måste skriva det. Jag kan inte få ut det på annat sätt. Jag satt nyss och kollade bilder på Facebook. Gamla minnen dök upp från den " Gamla goda tiden " Därav rubriken. Meningen var att jag skulle lägga upp lite bilder här i bloggen, men då slog det mig att jag sitter på den bärbara datorn, och dessutom har jag fortfarande inte lyckats få tag på en del bilder. Klint skulle skicka dom... men han är ju inte inne på msn nu för tiden när han jobbar och står i. Så det sket sig ju totalt med den idén.

Egentligen vet jag inte varför jag skriver det här inlägget, jag hade helt enkelt inget att göra och en väldig skrivarlust. Nog för att det hade varit mycket roligare att skriva om man hade något att verkligen gräva djupt i Men nu har jag inte det.

So Sad!  Kom gärna med förslag folk! Det kommer fler dagar då jag kommer sitta med samma skrivarlust men inget att skriva om. Så, kommentera in förslag på vad man kan gnata på om.

Jag funderar på att gå och lägga mig, jag har så sjukt ont i huvudet, det bara smäller. Det känns lite tragiskt att gå och lägga sig tidigt nu när det är sommar, men måste man så måste man. Jag har kommit på att jag måste börja lägga mig i tid och gå upp lite tidigare än vanligt, jag ska börja jobba på måndag och då vill jag känna mig pigg. Jag menar, hur kul är det att komma och se ut som en zoombie?? Efter allt tjat under lektionerna på omvårdnaden så har jag faktiskt lärt mig att man ska se pigg & fräsch ut. Så jag kan lika gärna börja tagga nu :)

Jag känner suget i kroppen, jag vill träna! Det kryper i mig, likt tusentals myror som rusar omkring i mig. Jag får nog ta och göra något åt saken imorgon för att lugna mina små myror ;)

Nej, fotbollen på tv lockar inte idag. Danmark blev just utslaget, men jag bryr mig inte. Jag är hungrig, jag ska äta och sen sova!

    Bjuder på en liten bild på mina stjärnor. Jag vet inte hur ni gör, men ni kan få det svåraste att kännas så lätt <3

 Elias har plågat mig hela dagen, eller nää, inte plågat. Till min stora förvåning så har han varit ganska lugn. Nåja, vi spelade fotboll och lekte kurragömma hela förmiddagen. Efter det lagade jag lunch, även åt min mamma men det var ju helt i onödan. Hon tänkte tydligen inte äta hemma - tack så jäkla mycket för att du sa det i tid!! Not. Hon verkar vela hämnas på mig, endast för att jag sa ett ord för mycket igår och gick ner med skräpet till återvinningen på kvällen istället för på förmiddagen. Sjukt!

Efter luch har jag surrat med älsklingen i telefon, gud så underbart! Det fick mig gladare :) Det gjorde min dag! <3

Eftersom att jag lovade elias glass på kiosken så gick vi ner dit också. Och för första gången i mitt liv så har jag ätit en glass ur en strut, glutenfri såklart :) Lovely! ;)

Sen gick vi till lekparken, medans ungen lekte så satt jag och stekte i solen. Ajj säger jag nu, solen lyste lite för mycket på mig och jag är lite bränd på axlar och armar. Varför lär jag mig aldrig att ta det lugnt i solen!!!??? Nåja, det går över.

Jag har ont i skallen av det starka solljuset. Måste skaffa solbrillor ;)

Nu ska jag ta det lugnt, men vars vet jag inte, eller jag vet inte vad jag ska hitta på? Äta vattenmelon kanske   

Jag ska ialla fall tänka på hjärtat som sitter flera tusen mil härifrån   

Saknar dig hela tiden!  

Jahapp, imorse gick jag upp vid halv 8 på order av min mamma att gå upp i tid. Hon var sur på mig igår, så hon tyckte att hon kunde ta  " semester " idag och låta mig ta hand om hushållet, hunden och elias som hon uttryckte det. Bläää.. huset, matlagning och det må väl då vara. Men att dras med min lillebror som är som en överspeedad duracellkanin som dessutom går på något uppiggande känns inte kul. Jag kommer dö! Men än så länge lever både han och jag. Jag har just duschat han och vi har inte drunknat, det är ju ialla fall något. Nu vill ungen ut och spela fotboll, så jag antar att det bara är att koppla på leendet och häva sig ut...

Bara på tal om fiskmåsar, jag har en känsla av att jag kommer hoppa högt och fyllas med hopp varje gång telefonen ringer idag. Parinya sa att han skulle ringa  idag Woho, lyckliga jag! <3 Jag saknar honom!!

Hahaha, jaa nog är det ju verkligen Moa och jag som har lite och göra. Några dagar i sträck har vi ägnat oss åt att försöka bygga ihop mitt 1000 bitars pussel. Det är snart klart, vi har bara den svåraste delen kvar, hur det går.. ja det återstår att se! Vi kanske ger upp och river pusslet i ren ilska.

Jag har mått svinkonstigt sen efter lunch. Jag har mått illa, kännt mig yr och darrig. Jag har kännt mig däckad och inte orkat med något alls. Nu känns allt bättre ialla fall.

Moa åt middag här igen - jag börjar tro att hon har adopterat oss som extra familj ;P Men.. hon skulle aldrig stå ut här har vi konstaterat idag..

Som vanligt så hade vi tänkt ta en powerwalk efter maten, men det slutade med att vi gick till kiosken och köpte mjukglass som vi sen tjockade i oss i lekparken på dom allt för små gungorna. Ohja, gungorna har definitivt krympt dom senaste åren, jag menar, våra höfter, skulle dom ha blivit större?? Hahah, aldrig!! Host...

If they hurt you, they hurt me to. It´s all about us!

Jag saknar Parinya<3

Och jag saknar Åman<3

Och jag saknar Farfar<3

Jag saknar hela gänget...<3 Puh, säg den jag inte saknar :O