Hahaha, jaa nog är det ju verkligen Moa och jag som har lite och göra. Några dagar i sträck har vi ägnat oss åt att försöka bygga ihop mitt 1000 bitars pussel. Det är snart klart, vi har bara den svåraste delen kvar, hur det går.. ja det återstår att se! Vi kanske ger upp och river pusslet i ren ilska.

Jag har mått svinkonstigt sen efter lunch. Jag har mått illa, kännt mig yr och darrig. Jag har kännt mig däckad och inte orkat med något alls. Nu känns allt bättre ialla fall.

Moa åt middag här igen - jag börjar tro att hon har adopterat oss som extra familj ;P Men.. hon skulle aldrig stå ut här har vi konstaterat idag..

Som vanligt så hade vi tänkt ta en powerwalk efter maten, men det slutade med att vi gick till kiosken och köpte mjukglass som vi sen tjockade i oss i lekparken på dom allt för små gungorna. Ohja, gungorna har definitivt krympt dom senaste åren, jag menar, våra höfter, skulle dom ha blivit större?? Hahah, aldrig!! Host...

If they hurt you, they hurt me to. It´s all about us!

Jag saknar Parinya<3

Och jag saknar Åman<3

Och jag saknar Farfar<3

Jag saknar hela gänget...<3 Puh, säg den jag inte saknar :O

Det är så jag börjar tro det, i alla fall vad det gäller den här bärbara som jag sitter vid nu. Den är helt mysko, vissa dagar kan den vara superseg och inte göra annat än att tjorva och vara allmännt ofungerande. Vad man än ska göra så hackar allt, till och med musiken man lyssnar på kan få frispel och börja hacka och det låter som om datorn ska explodera och slittras till tusen små bitar. Andra dagar, som idag går den felfritt och den är till och med ganska snabb. Och så länge det är såhär så klagar jag inte :) Nu har jag delat med mig av det också!

Snacka om att jag hade problem med att somna natten till idag, jag la mig ganska tidigt och ändå låg jag vaken och tittade i taket till 02.00 ungefär. Mina tankar var i Thailand hos Parinya, och även om jag var helt supertrött så ville jag inte somna ifrån dom. Efter ett tag så gick det inte. Helt plötsligt kändes allt så meningslöst. När han for, så tog han med sig meningen med allt - eller nä, han är meningen med allt! Jag hade ingen lust med något för stunden, allt var bara upp & ner och bara så blää! Vilken svacka....
Jag saknar honom som nå tok, vad jag än gör så får det mig att tänka på honom. Vars jag än vänder mig så ser jag en massa minnen från saker vi gjort tillsammans eller skrattat åt. Allt är tomt, tyst och tråkigt!

Jag fattar inte, hur mycket kan man sakna en människa egentligen? Jag borde ju ha passerat den gränsen för länge sen.

Kom Hem...

I don't wanna miss one smile
I don't wanna miss one kiss
Well, I just wanna be with you
Right here with you, just like this
I just wanna hold you close
Feel your heart so close to mine
And stay here in this moment
For all the rest of time