WOW! Jag saknar ord. Rättare sagt så sitter jag och trycker på ganska många ord, men inga som är stora nog för att kunna beskriva allt vad jag känner och tycker. Jag  såg reprisen på tv programmet ikväll som handlade om Peter Forsberg, eftersom att jag inte hade möjlighet att se första gången det visades. Nu satt jag bänkad framför tvn en halvtimme innan det började för att inte missa, jag hade näst intill gömt alla tvkontroller för att förhindra att någon skulle komma oc byta kanal. Kan ju tillägga att min käre far också satt som klistrad framför tvn, trots att han redan sett det en gång tidigare.

Under hela programmet så satt jag med ståpäls på armarna ( gåshud för er som inte fattar ) tissefräs och med tårar i ögonen av och till. Jag har alltid beundrat honom, och vetat att han varit stor inom hockeyn. Men efter programmet så öppnades mina ögon ännu mer. Han är kung, legendarisk - mannen, myten, legenden. Tänk att börja som 5åring, och gå så långt som han gjorde. Att komma ifrån underbara Övik och Modo, och blablabla. WOW bara. Jag saknar ord. Han är magisk.

Haha, nu får jag äntligen skriva lite om Övik och Modo, som ligger mig varmt om hjärtat. Första gången jag hörde talas om Foppa, jag kommer inte ihåg när exakt det var, men jag var liten, och hade väl just börjar intressera mig för hockey, i mitt fall MODO. Där kommer väl han in i bilden. jag antar att det är pappa som berättat om honom, och sen dess har jag alltid vetat vem det varit. Och drömmen om att få se honom live, spelandes i Modos färger har alltid funnits där. Så för några år sedan, när vi åter igen var på plats i övik som så många gånger förut så skulle vi gå på en match, jag och min pappa.  Modo Vs någon. Kommer inte ihåg vilket lag det var. Men då var foppa med i laget ialla fall, och vi var så nära på att få se honom spela, men oturligt så var han skadad just då. Det var någon idiot som satt sig på honom i en tidigare match och han fick ett eller flera brutna revben.... jag grämer mig fortfarande att vi hade sån otur. För även om det inte var i hans glansdagar, före alla skador, så skulle jag velat ha själva upplevelsen med mig i bagaget och kunnat säga att " Jag har sett han spela " Och i Modos tröja, så hade det varit mycket värt för mig. 

Men, jag är ändå glad att jag har fått se tex Marcus Näslund, Niklas sundström, per svartvadet, och  The hobbit Wizard ( Mats Zuccarello Aasen! )

Ja, jag håller på Modo, och har alltid gjort det, och kommer alltid att göra det - trots att jag bor där jag bor. För här, där jag bor, 20 mil norr om luleå i lilla Porjus, så är det näst intill lag på att man ska hålla på Luleå Hockey, bara för att liksom. Att hålla på något annat lag är typ tabu. Alla frågar mig alltid varför jag inte håller på luleå, och varför just modo! Så,  jag ska faktiskt reda upp det nu. Även om jag förklarat det för folk runt omkring mig tuusen gånger om.

Min pappa är uppväxt i Örnsköldsviksik. Han är född där. Min farmor och farfar har alltid bott där, så länge jag har vandrat på denna jord ialla fall.  Ända sen jag var en liten bäbis så har vi varit i Övik flera gånger per år, för att hälsa på farmor och farfar, och bara för att vara i Övik. Nu lever ju inte farfar mer, men farmor gör det fortfarande, även om hon är skröpplig som tusan och bor på ålderdomshem. Vi far fortfarande till Övik några gånger per år, när vi har tid, även om det inte blir lika ofta som förut, olyckligtvis. Men vi far dit för att träffa farmor och kanske farbror och faster som också bor i dom krokarna. En annan anledning till varför vi far dit är för att vi ( kanske framförallt jag ) trivs där, pappa har sina rötter där.. ja! Jag älskar Övik, när jag kommer dit så känns det inte som att jag åker bort, det känns som att jag kommer till mitt andra hem, som faktiskt inte bara är Porjus/Jokkmokk. Övik ligger mig varmt om hjärtat, väldigt varmt! Något som tex luleå aldrig har gjort. Jag vet inte varför jag inte gillar luleå, men jag känner mig inte ens bekväm med att fara dit. Har aldrig gjort det heller. Även om luleå ligger 20 mil härifrån, och övik ligger typ 60 mil härifrån - så är jag alltid mer i Övik under tex ett år än vad jag är i luleå.

Jag kommer på mig själv hela tiden med att längta till Övik,  och på sista tiden blir det bara mer och mer, inte bara för att farmor finns där som jag älskar över allt annat, utan för att jag bara gillar själva stan. Jag gillar hockeyandan som finns i stan, hela stan lever upp som bara den när det är hemmamatch. Men utöver det också, jag gillar övik - precis allt.  Så för mig känns det helt enkelt naturligast att hålla på MODO. Jag önskar bara att folk kunde acceptera det.

På senaste tiden så har jag börjat tänka på övik dagligen, jag får såna perioder när jag kan längta dit helt gränslöst mycket. Som en hemlängtan ungefär. Jag har faktiskt börjat fundera på att flytta dit, någon gång efter studenten. Det är en drömm som har funnits där länge, jag har bara inte pratat om det. Men, jag har tänkt på det länge. Dels för att få testa mina vingar, få testa något nytt, se något nytt. Och, eftersom att jag trivs där så bra, så skulle jag gärna flytta dit.

Här borde det vara en bild som beskriver min längtan... 

Nu blev det här ett väldigt långt inlägg, som inte bara handlade om Foppa, utan även om mina drömmar, som för närvarande är ganska många. Jag har många drömmar och funderingar just nu, alla handlar om vad jag vill göra efter studenten, vad ja skulle vilja göra... men, jag delar inte med mig av allt idag. Nu är det här på tok för långt.