Kom just att tänka på något som jag och Åman pratade om en gång.

Vi satt och pratade om alla världens orättvisor. Alla lever vi i samma solsystem, i samma värld, på samma jord, men i olika länder. Och ändå så är livet så olika för oss alla.  Som tex här i Sverige, vad oroar vi oss för?

Bara simpla jävla bagateller!!!

Vissa oroar sig för att inte hinna gå upp i tid så dom inte hinner sminka sig - dom anser att dom inte kan visa sig ute bland folk utan smink. Andra för att tappa bort eller glömma sin telefon - den är viktigare än allt annat på hela jorden. Endel oroar sig för att dom inte ska få högsta betyg i ett speciellt ämne - medans endel inte ens har möjlighet till skolan.

Endel oroar sig för att det är äcklig mat i skolan, dom vill ju inte gå hungriga i skolan - medans andra oroar sig för att överleva dagen..

Det jag försöker säga är att vi har det jävligt enkelt här. Vi slipper oroa oss för att vi ska sprängs i luften av en bomb eller bli torterade av talibaner, vi får mat varje jävla dag, vi har tak över huvudet, värme i husen, en varm säng, vi får gå i skolan och skaffa oss utbildning, vi har pengar - sjukhus, medicin. Skulle kunna räkna upp hur mycket skit som helst som vi har. Datorer, mobiler, mp3:s. Egentligen en massa onödiga skitprylar, men som vi inte kan tänka oss att klara oss utan. 

Men tänk då dom som inte har - hus, föräldrar, mat, dom är sjuka och kan iprincip bara väntar på döden?

 Eller dom som kommer till sverige som flykingar - endel utan föräldrar, dom väntar i hopp om att dom ska få stanna. Sen får dom ett besked om att dom inte får stanna i sverige. Att dom ska skickas tillbaka till det land som dom flytt i vildaset panik ifrån för att överleva. Dom skickas ju tillbaka rätt in i döden.

Jag mår fan illa när jag tänker på allt sånt här..Vi är så bortskämda och själviska. Det är ju fan äckligt!!!! Känner mig bara spyfärdig, det värsta är att man inte kan göra speciellt mycket åt saken, bara stå och se på..

jag vill inte, det är vidrigt ju!!

En gång så var det en speciell vän till mig som skickade ett videoklipp på hur det var i personens hemland..kunde inte se hela, jag mådde illa och blev gråtfärdig. Sen blev det så svårt för mig att förstå att min vän faktiskt levt i precis sånt där kaos, förlorat nära och kära, att personen en gång flytt därifrån för att överleva.

För oss är sånt svårt att förstå märkte jag då,  det hör inte till våran verklighet. Vi lever i en liten bubbla. Det är som att världen utanför inte finns, men i själva verket så är det en del av verkligheten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag bryter ihop. Satans faser. Detta kommer bli en låååååång vecka med mycket blod, svett och tårar. Nu när jag väl håller på med körkortet så känns det ännu längre bort än vad det gjorde innan... Faserna känns omöjliga att klara av. Men om alla andr...

Im alive! Hade glömt bort att det här stället fanns. Kikade in som hastigast och kom på att jag kanske borde skriva en rad eller två. Sagt och gjort! Livet leker, allt är bra! Vi är kvar i jokkmokk, där det just nu är rabalder utan dess like... Ni ha...

   Som jag saknar min farmor Ester...                 Bilderna är från absolut sista gången jag träffade henne.. September 15-16.    ...

Nog var det ett bra tag sen man var in och skrev några rader! Det har sina anledningar! Har varken tid, lust eller inspiration! Kort uppdatering! Vi kommer sakta men säkert iordning i våran nya lya! Sist jag skrev hade jag just avslutat min första ve...

Snart snart snart! I torsdags fick jag nycklarna till lägenheten, adressändring och allt annat viktigt är fixat! Imorgon kommer mina två favoritpojkar och anders med flyttlasset! Imorgon blir det hej jokkmokk - hejdå porjus! " man kan ta en person...