Jag känner mig trasig. Jag känner för att lägga mig ner mot asfalten och smälta ihop med den, som en gigantisk kameleont. För stunden vill jag inte synas, bara finnas där i bakgrunden utan att någon ska ta någon större notis om mig.

Även om solen inte alltid syns, så vet man att den finns där någonstanns bakom molnen. Precis så är det med honom. Han finns, men man ser honom inte. Och precis som solen så kommer han snart tillbaka... Även om det tar tid..

Jag saknar dig så<3...

I got to be strong, just keep pushing on.

Lång dag, fartfylld dag och rörig dag. Det var min dag i korthet. Nu äntligen är jag ledig i 6 dagar, om man ska vara exakt. Men, kanske kanske att det dyker upp mer jobb. Jag menar, folk kan ju bli sjuka eller måsta ta ledigt, så om jag har tur blir jag uppringd för mer jobb :) Det skulle ju vara skönt att vara ledig ett tag, men jag är rädd att tiden kommer gå segt och långsamt frammåt. Så jobb i några dagar skulle inte sitta helt fel.

Egentligen borde jag masa mig ner till gymmet, men jag orkar verkligen inte. Jag känner mig helt slut i skallen. Så jag myser ner mig under en filt i soffan och försvinner in i Edwards, Bellas och Jacobs värld i andra boken i serien :) Lovely <3

Usch, känner oron inom mig. Det börjar märkas att farmor är 90. Hon som alltid har varit stadig på benen har nu börjat ramla allt oftare, hon som alltid varit uppe före tuppen är svår att få upp på morgonen, hon som alltid har låtit pigg på rösten låter helt plötsligt jätterisig.
Vi ska ner och hälsa på henne snart, hoppas det är riktigt snart<3

Nej.. nu myspys med min bok :)

Mamma, pappa och Elias for till Western Farm i Boden i dag, vilket betydde att jag var ensam hemma när jag kom hem från jobbet. Åh gudars vad skönt, jag och hunden. Till min stora lycka så var det fint väder, så jag satte mig ute och solade i över en timma samtidigt som jag läse När jag hör din röst. Myspys kan jag ju säga. Tja, vad har jag mer gjort - handlat, lagat mat, städat och rengjort på toaletterna. Fy fan - jag goes Hollywoodfru i Porjus. Känner mig nöjd med mig själv.

Nånå, efter mat och allt så skulle jag släpa med mig min otroligt lata hund ut på en långpromenad. Men icket!

Jag tog med mig kopplet som vanligt och så började vi gå efter elljusspåret, vi hade hunnit ungefär 100 meter kanske, och hunden sackade efter rejält. Jag stannade och ropade  på mitt lata skrälle. Han kom springandes, likt en hårig kanonkula. När han kom fram till mig så började han nafsa efter kopplet, vilket betyder att han vill bära det som han nästan alltid gör. Jag gav honom det och började gå igen. Men Bilbo stod kvar på samma ställe och bara tittade på mig. Efter att ha gått några meter så vände jag för att ta kopplet, jag trodde att han skulle släppa det eller springa ut med det i skogen och gömma det. Medans jag går tillbaka mot hunden så vänder han om, och börjar springa med kopplet tillbaka till huset!!!! Suck... jag gick efter honom. Givetvis så hann han före mig hem, så när jag kom innanför staketet så hittar jag hunden liggandes på gräsmattan med kopplet framför sig. Lata hundskrälle säger jag bara!!!!

Nu blir det att mysa ner sig i soffan med boken och en varma koppen med smak av äpple och kanel <3 Mumma!!

Jag längtar ihjäl mig, kom hem<3

Mina änglar <3   

Fy fan säger jag bara! En del läkare måste ju vara fullstänigt hjärtlösa och omänskliga. Ibland är det ju så man funderar vad dom tänker med, om dom tänker alls. Nu var det såhär att min farmor fick åka in på sjukhuset igår kväll tror jag det var, och om man gör en lång historia kort så kan jag säga att hon blev undersökt och uppkolllad och allt vad dom då gjorde, sen skickade dom hem tanten - KLOCKAN 3 PÅ NATTEN!!! En 90 årig tant, vem i helvete gör det?? Spelar roll hur gammal en människa är, man skickar väl för fan inte hem någon vid den tiden, det är ju fullständigt sinnessjukt. Åhh... jag finner inte ord. Vilka idioter!

Som vanligt så regnar det här. Det är så jag börjar fundera på om någon Där Uppe försöker dränka oss, det verkar tamefan inte bättre. Vi lär ju bli översvämmade om det fortsätter så här... Okey - överdrift. Men ändå. Nu får det fan ta och ge sig. Det är inte meningen att vi ska paddla fram precis. Och om jag skulle sätta mig i en liten båt och paddla härifrån där jag bor, jaa då kan man snacka om forsränning eller vattenfall. Usch vad less jag är på detta regnande.

Jag har upplevt ett härjningståg ikväll. Tanken var att jag skulle berätta om allt, men när jag väl börjat skriva så insåg jag att det blev på took för långt, så jag raderade allt och nu skiter jag i det. Men jag fick ialla fall hjärtsnurr, panik och magsår inom loppet av ca 20 minuter.

Nu sitter jag och småglor på Aladdin med lillebror. Åhhh.. älska filmen. Nostalgitripp på hög nivå. Tur att jagjkan skylla på att brorsan ville se filmen med mig om någon frågar ;) jag har han som täckmantel för att få känna mig liten och se den.

Ikväll ska jag bara mysa på ordentligt, typ varma koppen med smak av äpple & kanel, en massa mango och en film eller så ska jag läsa När jag hör din röst.

igår hade jag tänkt se slutet på sagan om ringen, första delen. Men vi fick kaffebesök så det sket sig :) Ikväll kanske? :P

Och jo.... - AJj jag har asont i ena axeln/sidan av nacken. Morr... hoppas inte att det är början till nackspärr eller nå annat otrevligt.

Upp tidigt imoron, börjar 06.45 - känner mig inte taggad. Jag var mer död än levandes imorse när jag gick upp, jag hade somnat sent och dessutom sovit dåligt som en åsna under natten - dålig kombination!!

Usch, jag ryste när jag såg på nyheterna tidigare ikväll! Det handlade om en krock mellan en buss och personbil. Jag ska inte uttala mig speciellt mycket mer om det. Jag vet att några personer dog i olyckan och andra skadades. Stackars människor och anhöriga säger jag bara...
Dit jag vill komma är att jag hade gåshud genom hela inslaget, egentligen kunde jag inte lyssna så mycket på vad reportrarna sa, jag satt bara och stirrade på den totalkvaddade bilen, eller ja.. det som var kvar av den. Fyy fan säger jag bara. En av mina värsta mardrömmar är att krocka med en buss eller lastbil, där jag är den som sitter i den lilla bilen som blir totaldemolerad. Varje gång jag sitter i en bil som möter en buss/lastbil så sitter jag och spänner mig, håller i mig och ibland känns det som att jag slutar andas. Det jag ser är ett stort åbäke som kommer emot mig, på samma körbana som jag själv befinner mig på, varje gång känns lika läskig, trots att jag vet att det bara är inbillning. Men jag är ändå lika rädd...

Jag kommer så ihåg när vi var i Norge efter dom där smala, kurviga vägarna. Helt plötsligt dök det upp ett monster framför oss, som verkade komma från ingenstanns. Jag tror tamefan jag skrek varje gång och klättrade nästan till baksätet i ren skräck...

Jag kände mig tvungen att skriva om det, egentligen vet jag inte varför. Men jag blev bara så berörd av av att se om olyckan på tv..

Nu ska jag gå och lägga mig så jag är pigg imorgon när jag ska upp och jobba.

Fy fan vad jag nyser, näsan har ingen som helst hejd verkar det som. Nej, det är ingen förkyldning på gång! Ialla fall om jag får bestämma, men jag antar att man inte har någon talan när den väl är framme. Men om jag nu ska bli sjuk så får det bli nån annan gång, jag har inte tid nu! Jag har en jobbvecka kvar, ialla fall av det som står på schemat. Men till min stora lycka så ska jag rycka in några dagar lite senare under augusti - weeiiii! Hoppas på mer! Det är ju så skönt att ha något vettigt att göra på dagarna, något som tar bort tankarna ifrån allt samtidigt som man tjänar pengar! Lovely ;)

Nu ska jag bädda rent i sängen och sen dra ner och göra en ansträngning till att få bort fläsket och underhålla musklerna! 

Äntligen!!! Sol och värme - gudars vad skönt. Jag har mått riktigt gott idag, jag har legat ute på en " picknickmatta " och solat hela dagen, läst en massa, lyssnat på superbra musik och haft ett fruktfat brevid mig inklusive ett vattenglas med is. Fy fan vad härligt! Nu ikväll har jag dessutom tagit mig en långpromenad efter rallysvängen.

Åh.. nu mår jag gott. En heldag med sol behövde jag verkligen. Allt var så perfekt - fattades bara att älsklingen hade varit här. Jag saknar honom så.

Just nu är det nå program på tv där alla sitter och surrar, just nu är det en svensk man där som valde att leva som munk i Thailand under en period på typ 17 år. Dom surrar om hur han levde, om hur allt var och så vidare. Det får mig att börja tänka på mitt hjärta som befinner sig i Thailand och gör just det precis nu och i tre månader framåt. Jag undrar hur han har det, vad han gör just nu ( sover antagligen ) hur han mår... ja osv. det känns jävligt piss att inte veta hur det är med honom!

Nu ska jag bänka mig i soffan och se sagan om ringen tillsammans med mamma och pappa. Pappa hade det som önskemål, ett mycket bra ett må jag säga.